Du jämför två forskningsmaterial. Båda leverantörerna publicerar ett intyg från ett externt laboratorium. Den ena rapporten anger renhetsgraden i procent, medan den andra även redogör för identitet och innehåll. Den välkända formuleringen ”oberoende testad” förklarar inte helt skillnaden.

Rapporterna blir mer användbara när man följer själva testarbetet. Vem valde ut provet? Vad tog laboratoriet emot? Vilka frågor ombads det att besvara? Att följa den här kedjan ger uttrycket konkret innebörd och hjälper dig att avgöra vad bevisningen bidrar med till din forskning.

Börja med den fråga som skickats till laboratoriet

”Testa denna peptid” kan innebära flera saker. Ett laboratorium kan undersöka peptidens identitet, beskriva en kromatografisk föroreningsprofil eller bestämma peptidinnehållet. Dessa uppgifter hänger samman, men ger olika typer av information.

Ett tydligt definierat uppdrag kopplar samman materialbeskrivningen, partiet och formuläret med den fråga som ska besvaras. Vid en kvantitativ undersökning kan det handla om ett fastställt målvärde för halten med tillhörande rapporteringsgrund. Vid ett separationsprojekt kan det handla om en metod som gör det möjligt att skilja ut relevanta besläktade ämnen.

Detta gör kommunikationen med laboratoriet mer produktiv. Istället för att be om den tjänst som låter mest omfattande kan forskaren fråga hur den föreslagna mätningen passar in i det faktiska experimentet. Ett tydligt svar förklarar vilket resultat man kan förvänta sig, vilken information som medföljer samt eventuella frågor som skulle kräva ett annat förfarande.

Extern analys och oberoende provtagning är två olika saker

Ett externt laboratorium kan analysera ett prov utan att ha valt ut det. Leverantören kan välja ut och skicka in provflaskan. Alternativt kan en mottagande institution skicka material från sina egna inköp, eller så kan man använda sig av en separat dokumenterad provtagningsöverenskommelse.

Dessa förfaranden är inte utbytbara beskrivningar. Rapporten bör läsas mot bakgrund av det förfarande som faktiskt tillämpades. Det utfärdande laboratoriets provkod kopplar analysen till det prov som laboratoriet mottog; de bifogade uppgifterna om sats och inlämning förklarar varifrån provet härstammar.

Detta är särskilt användbart när det är viktigt att partiet är enhetligt. Ett resultat från en inlämnad enhet ger svar på en fråga som gäller just det inlämnade materialet. Grunden för att utvidga resultatet till ett större parti är en fråga om provtagning, snarare än något som antyds av uttrycket ”tredje part”.

Kompetensen har en fastställd omfattning

Att vara oberoende av en leverantör och att vara kompetent för en viss mätning är två skilda frågor. ISO/IEC 17025 behandlar laboratoriers kompetens, opartiskhet och enhetlig verksamhet. Standarden utgör ett ramverk för provnings- och kalibreringslaboratorier, snarare än ett allmänt produktgodkännande. ISO: ISO/IEC 17025.

Om ett laboratorium uppger att det är ackrediterat är det värt att ta del av ackrediteringens omfattning. UKAS publicerar riktlinjer och förteckningar för laboratorieackreditering där de verksamheter som omfattas anges. Ett laboratorium kan erbjuda tjänster som går utöver dess ackrediterade verksamhet, så ett erkänt namn är bara början på den kontrollen. UKAS: publikationer om laboratorieackreditering.

Tolkning förtjänar samma uppmärksamhet. UKAS LAB 13 behandlar bedömningar och tolkningar, bland annat huruvida de faller inom det ackrediterade tillämpningsområdet. Detta bidrar till att skilja ett rapporterat mätvärde från ett mer övergripande uttalande om vad det mätvärdet innebär. UKAS LAB 13: bedömningar och tolkningar.

Vad ett spårbart resultat egentligen innebär

En mätning kan kopplas till en lämplig referens via en dokumenterad kalibreringskedja. Det är vad man kallar metrologisk spårbarhet. NIST förklarar att spårbarheten är knuten till just det specifika mätresultatet; enbart användningen av ett kalibrerat instrument eller ett NIST-referensmaterial innebär inte att spårbarheten gäller för alla senare resultat. NIST: metrologisk spårbarhet.

För en forskare som jämför innehållsresultat är detta en användbar distinktion. Kalibreringssambandet hjälper till att förklara hur mängden har fastställts. Batchsambandet förklarar vilket material mängden avser. Båda sambanden är viktiga, och inget av dem kan ersätta det andra.

En lättläst rapport är mer användbar än en logotyp

I den ursprungliga rapporten sammanförs dessa kopplingar: det utfärdande laboratoriet, rapportens identifieringsnummer, provbeskrivningen, metoderna, resultaten och relevanta kvalifikationer. En utklippt renhetssiffra förlorar en stor del av detta sammanhang.

En verifieringslänk kan göra det enklare att kontrollera dokumentet. Den mest användbara länken är samma rapport och prov, med överensstämmande resultat. Ett laboratories webbplats ger en översikt över organisationen men kan inte bekräfta äktheten hos ett specifikt certifikat.

När man delar resultatet med en kollega räcker det med en kortfattad beskrivning: det angivna laboratoriet analyserade det identifierade provet med hjälp av den angivna metoden och rapporterade det angivna värdet. Det ger kollegan en direkt väg tillbaka till underlaget utan att analysen uppfattas som ett godkännande.

Låt externa tester ingå i beslutet om forskningen

Den största fördelen med tester utförda av tredje part är att man kan fatta ett bättre underbyggt beslut. Kanske ger rapporten svar på frågan om innehållet, medan identifieringsmetoden behöver förtydligas. Kanske är båda tydliga, men experimentet kräver en annan syn på föroreningsprofilen.

Det är slutsatser som kan ligga till grund för åtgärder. Rapporten kan arkiveras tillsammans med dokumentation om mottagande, hantering och försök, med eventuella förtydliganden från laboratoriet bifogade. Tillsammans förklarar de varför materialet valdes ut och vad man visste om det när arbetet inleddes.

Laboratoriets verksamhetsområde: Denna artikel avser analysarbete avseende forskningsmaterial. Tredjepartstester fastställer inte lämpligheten för användning på människor eller djur.